Jag har ju funderingar på att vaccinera mig mot TBE, det liksom kryllar ju av fästingar här och jag har en kund som blev smittad av en fästing och hon blev verkligen jättesjuk och är fortfarande inte bra.

Höftade att det kommer gå lös på 1200kr för oss alla fyra, inte precis billigt men skulle man åka på den där dreten skulle det kosta mig långt mer än 1200kr kan jag säga. Så jag vi får helt enkelt ta o göra det ändå.

Det hade varit bra om man kunde vaccinera sig mot lite sårade känslor oxå, har haft en osynlighets deja vy idag igen och fast jag hade bestämt mig att inte låta det komma innanför skinnet så gjorde det.

En annan tråkig nyhet som mest gör mig uppgiven är att en katt jag placerat ut för några år sedan inte är önskvärd längre. Allergi verkar vara nåt som blir allt vanligare, dock får man en känsla av att det är oxå lätt att ta till ibland, men jag får lösa det oxå, jag vill helst hitta ett nytt hem år honom själv så jag vet vart han hamnar och att han får det bra. Det är en av dom vackraste katterna jag känner så det måste vara någon som verkligen vill ha en katt och inte bara kärar ner sig i en stooor och fin katt som man sen tröttnar på.

Just idag kändes ett radhus i närheten av en storstad som väldigt lockande, att ha EN häst som man hyr in i nåt stall, helinackordering. Ja, inte helt tokigt egentligen. Men det blir ju väldigt svårt att bestämma vilken av hästarna man skulle behålla isf så jag får nog bo kvar ett tag till här. I ensamhetsskogen.

Nä jag tror jag går o lägger mig nu, kanske känns bättre när man har söve.

Gnatt! D.

Hoppas alla haft en bra påskhelg?? Vi har mest varit hemma, snickrat staketet runt ridbanan i stort sett klart, sen släppte vi ut Kråkan Cole -busigaste busungen men oxå den sötaste man kan tänka sig :))

Igår hade vi lite action i Lillhult då grannen kom över och sa att en av våra katter jagat upp en av deras i ett träd. Och jo mycket riktigt satt den lilla kraken o skrek högst upp i en tall. Kalle, katten som antagligen var boven i dramat låg o fnissade o gnuggade tassarna en bit bort.

Vi försökte ju locka ner grannens misse men han var ju vettskrämd så det kunde vi nog glömma. Men Peter som är nästan som både tarzan o hulken tog helt enkelt o klättrade upp i tallen o tog ner katten. Så det gick ju bra:)

I fredags var jag på tävlingar på Greva och hejade på mina vänner som tävlade sina åringar i halter, det gick mycket bra för båda och jag säger STORT GRATTIS! till Joakim & Bruce och Anna & Britta!!

Jag försökte ju ta lie bilder på Kråkan Cole igår med täcke på då han ju ska vara modell för ett föltäcke, ja tjenare, jisses vilket spring i bena han hade :)) så det blev mest actionbilder på honom, jag hade tänkt mig lite mera posebilder men jag får nog göra ett nytt försök idag :))

 Jag lägger ut bilder på honom från igår här under.

Vill oxå passa på att Gratulera Nicke på födelsedagen!! grattiskramar från oss :)

Nu ska jag ut o mocka!Kramen, Des.

Ja nu var det dags för lite uppdateringar, både bra o dåliga nyheter, vi börjar med dom bra tycker jag :-)) För nu go vänner så är fölet vi alla gått o väntat på fött!! :-)) Fölningen gick superbra, vi fick förmånen att få vara med och mamma Ronja var superduktig!! Bebis är en kolsvart hingstunge med en vit bakfot och en yttepyttestjärn, vi kallar honom Cole som betyder "Dark one" det tyckte vi var passande :)

Han har redan fått sitt första jobb oxå, han ska vara fotomodell för ett föltäcke :)) Vilket vi känner oss mycket stolta över :))

Jag lägger ut lite bilder på honom från närmsta minuterna till timmarna efter födelsen, jag lägger ut fler efterhand såklart :)

Sen till dom tråkiga nyheterna, utan att gå för långt in på livet på personer som inte själva kan välja om dom ska bli omskrivna eller inte så säger jag kort o gott att en mkt närstående person är inlagd på sjukhus och mår verkligen inget vidare, jag får lust att sätta mig ner o lipa men som det stönträ jag är så tillåter jag mig inte till sånt.

Jag kan knappt tänka på nåt annat och migränen har dykt upp igen, jag som inte haft nåt anfall sedan före jul, jag misstänker att det kan vara kopplat till det här.

Sen måste jag bara få ventilera, och undra lite smått om jag utstrålar någon slags extra tydlig mesighet?? eller liknande. Jag är en person som väljer mina vänner noga, mig blir man inte bästis med mig hur som helst, jag vet det och jag trivs ganska bra med att ha det så, att ha folk jag verkligen kan lita på som vänner. Men dom dära "bekantingarna" eller kompisars kompisar, eller övriga som man "känner" fast man egentligen inte känner dom alls -typ, -eller tex bankkassörskan o dylika personer som korsar en livsstig.

Vad ska man göra för att få helt normal respekt av folk?? att bli bemött med helt vanligt folkvett ska det va så omöjligt?? Jag som har ett serviceyrke och lever av mina kunder lägger märke till och i det närmaste studerar hur folk bemöter en i olika situationer. Jag skulle inte ha en enda kund kvar hur jäkla skicklig jag än månde vara i mitt yrke om jag var så noncharlant som faktiskt helt sjukt många personer är! Ja rent ut sagt, helt j-a ouppfostrade! För jag tycker att hälsa på ett helt normalt sätt hör till vanligt folkvett, bara som ett exempel. Eller lyssna när någon pratar, svara på tilltal, att bli ignorerad, osynligförklarad är fanimig värre än att någon är riktigt otrevlig rakt upp i ansiktet, för den som skulle vara det har ju mod nog att säga det till en iaf, vad det nu är man gjort -eller inte gjort för den delen. Jag är trött på att få skäll av nån jäkla looser på banken varenda gång jag inte gör exakt som passar dom eller "gör fel" i deras ögon, det är precis samma sak som om jag skulle skälla ut fölk för att dom har mjäll o skälla och gå på om att dom FAKTISKT SKA ANVÄNDA DET SCHAMPOT SOM JAG REKOMMENDERAT! en sån kund kommer ju inte tillbaka. En annan är ju liksom lite mera bunden till banken så det är ju inte bara att byta heller och om hon, bankkassörskan, nu inte trivs med sitt jobb så skaffa ett nytt då! ta inte ut din egna frustration på mig. Jag tycker själv att jag är en typisk svensk som inte skryter som inte sticker ut som inte försöker vara någon annan än mig själv i alla situationer, jag fjäskar inte för någon och kan iofs vara ganska stolt på gränsen till tjurskallig ibland, men jag är oxå ödmjuk o skulle aldrig få för mig att vara märkvärdig emot någon för det är helt enkelt inte min stil. Därför tycker jag att jag kan förvänta mig ett normalt bemötande. Jag vill verkligen inte vara en arg och otrevlig person men ibland undrar jag om inte dom kommer längre med det mesta. En annan ber liksom om ursäkt för att man råkar andas luften omkring dom här energitjuvarna och vänder ilskan inåt när folk faktiskt rent av förolämpar en med sitt ohyfsade sätt. man borde ju dra näven i bordet o markera sin plats men en annan kan inte ens säga till käringar på affären som nästan mejar ner en med sin kundvagn. Varför? är det jag som är mesig? eller är det andra som är nonchiga? syns inte jag eller? är det ok att använda mig när det passar bara? vad är det för jävla sätt egentligen? måste man vara otrevlig o ta plats, kan man inte få vara snäll o lite mesig o ändå bli bemött med respekt?? Jag kan själv inte förstå varför inte det skulle kunna gå. Nej kör över bara, hon finns ju där nästa gång vi kan behöva den lilla mesiga fjanten. Är det så folk ser på mig? för så känns det faktiskt ibland. Jag hade lovat mig själv att aldrig låta mig känna så här, jag är 35 år nu o är alldeles för gammal för att ta åt mig egentligen. Och faktum är att jag tycker själv att jag är superstark, jag har varit med om mer än dom flesta i min ålder och jag vet att jag tål en hel del innan skutan går under men ändå låter jag sånt här småskit gnaga på själen. Fuck it, skulle jag vilja säga o gå vidare men tydligen går inte det just nu. Egentligen ska jag inte gnälla heller, jag har det bättre än dom flesta vill jag tro för jag är faktiskt för det mesta glad, lycklig och skrattar ofta, jag har en fantastisk familj, underbara hästar och ett jobb som visserligen är krävande på flera sätt men som jag älskar. Men nu behövde jag få detta sagt för jag har gnagt över det här länge nu och bestämt mig för att nu får det vara slut på att låta sånt här ta på mig. Jag får försöka träna mig i att bita ifrån, be folk dra åt helvete eller vad det nu är som krävs, ingen ska trampa på mig mer.

Jag vet, jag är gnällig på självaste påskafton o allt men nu har jag gnällt färdigt över det, så nu jag vill önska er alla en riktigt GLAD PÅSK!!

Själv ska jag ägna dagen åt att bära brädor o spika staket, hoppas hinna med en ridtur oxå, jag är så sugen på att rida ut i skogen i detta fantastiska vårväder.

Många Påskkramar från Dessi 

Ja nu närmar sig påsken med stora steg, ska bli så erbarmerligt skönt att vara ledig en fredag för en gångs skull.

Jag har lite dåligt samvete för att barnen får vara på fritids hela påsklovet men jag hade helt enkelt inte råd att var ledig, så är det med det.

Jag ska iaf sluta vid 16 imorgon, jag har ju jobbat till 19 igår o idag, på torsdag blir det nog till 19.30-20.00 sisådär så jag ska som sagt försöka sluta lite i vettig tid imorgon, tänkte oxå passa på att rida min guldklimp La Luna -så länge jag har henne kvar... Hon är ju inte såld än men det är folk som både varit o tittat och hört och vill/ska komma så jag känner på mig att det bara är en tidsfråga....

Hockeyn missar jag oxå, parabolen har liksom hakat upp sig eller nåt, man kan inte se på den iaf, nån som vet vad det står månne? :)

Nu ska jag hänga tvätt o hoppa i duschen, får ladda för en hektisk dag imorgon oxå!

Kram, Dessi

Finns det någon som vet hur man ska få bort fjunet på Leonergeröron? Våran tik är ju tre år nu till sommarn o jag fick höra av en kund att hon inte ska ha det där fjöset på örona kvar. Vi har aldrig haft leon förut o jag har inte tänkt på mkt på flufföronen, jag tycker dom är ganska söta :) Jag fick höra att man ska rycka håret strå för strå o det provade jag, det gick väldigt bra till en början men ju längre upp på öronlappen man kom så satt håret hårdare fast o då slutade vi. Kan man inte bara ta en sax o klippa bort det då? Jag gillar ju saxar så :))Nån som har nåt tips? :)

Så var torsdagen klar oxå :)Gött! Den annars ganska stressiga torsdan blev lugnare än väntat då det inte blev ngn Rock n roll idag. Min minsta pojk går nämligen på rock n roll men idag var dansinstruktören sjuk. Jag belv dock tvugen att åka in till stan ändå o lämna papper till revisorn. Men det tog ju inte så lång stund, lite dumt att det inte blev nån dans idag då man ju inte bokat in några kunder då kvällstiderna annars är ganska attraktiva men men då blev det väl en lugn kväll då.Och nej, inget föl än....men nu måste det komma snart helt enkelt, men det har jag iofs sagt i tre-fyra veckor nu så....Den som väntar på nåt gott väntar alltid för länge!

//Dessi

Ps, bilden på Lova är tagen i februari, vi har barmark här oxå nu :)

Ja minsann, det har gått 20 år (!!!!) sedan vi slutade nian o nu är det dags för en reunion :) Vi fick en inbjudan från ett sånt där företag som arrangerar sånt men det verkade inte så superintressant. För det första så kostade det 425kr iofs ingick mat o så men jag har svårt att tro att man kommer upp i 425 spänn om man går ut o äter själv. Sen var alla niorna i hela kommunen inbjudna o det blev ju över 800 pers. Lite stort o lite opersonligt tycker jag, man känner ju bara dom från ens egen skola o knappt inte det längre, vissa har man ju inte sett på kanske 10-20 år heller så.  Det var ingen ur min klass som anmälde sig till detta, jag hade gärna betalat 425 spänn om alla hade kommit men om inte en enda snmält sig så är det ju ingen idé o gå dit själv heller.Så jag o två tjejer ur min gamla klass bestämde oss för att ses vi tre då iaf själva, sen försökte vi sprida ordet till dom vi kunde få tag på då ingen orkar sitta o leta o ringa upp alla, det får liksom bli som det blir med det. Jag fick iaf tag i en klasskompis och av honom fick jag numret till en av mina absolut bästa vänner en gång i tiden, vi umgick ju för tusan om inte varje dag så flera ggr i veckan. Vi har skrattat o gråtit ihop och han kunde alltid på mig att le, en person som man verkligen kunde vara sig själv med alltid och lita på i alla väder. Nån gång runt 20 så flyttade jag iväg o vi levde våra liv på olika håll, vi tappade kontakten helt o hållet, Vissa perioder har jag sökt honom på nätet och hört mig för efter honom men ingen har kunnat hjälpa mig att hitta honom då han i perioder har bott utomlands, men så fick jag numret till honom av den andra klasskompisen häromdagen! :) Först tänkte jag fega mig lite o smsa men så tänkte jag va fasen, en person som jag känt så väl en gång i tiden måste jag väl våga ringa till! Så det gjorde jag, först var det telefonsvarare o jag lämnade meddelande men han ringde upp med en gång. Och efter en minut var det som om vi aldrig tappat nån kontakt :)) så underbart!! Han var sig precis lik och det var så tryggt på nåt vis att höra hans röst. Det här låter kanske fånigt men i vissa perioder om man mått lite dåligt så har jag drömt om honom på nätterna, kan det vara så att man söker trygghet i det förflutna när det blåser hårda vindar....ja jag vet, lite flummigt men jag undrar jag...Det ska iaf bli så jäkla kul att träffa alla som nu kommer på återträffen :-)))) Fast igår slog det mig, vad ska man ha på sig?? nuför tiden har man ju inga "gå ut" kläder längre...mest arbetskläder med fläckar från färg o blekning o klipphår som man aldrig lyckas tvätta ur ordentligt. Men det får väl lösa sig med det antar jag :)Idag pratade jag med min gamle vän igen o som sagt, han är precis som förr! :-DNu ska jag dammsuga o sen ge mig ut o rida i det strålande vädret!! Det är VÅR!!kramen, Des.