Ja minsann, det har gått 20 år (!!!!) sedan vi slutade nian o nu är det dags för en reunion :) Vi fick en inbjudan från ett sånt där företag som arrangerar sånt men det verkade inte så superintressant. För det första så kostade det 425kr iofs ingick mat o så men jag har svårt att tro att man kommer upp i 425 spänn om man går ut o äter själv. Sen var alla niorna i hela kommunen inbjudna o det blev ju över 800 pers. Lite stort o lite opersonligt tycker jag, man känner ju bara dom från ens egen skola o knappt inte det längre, vissa har man ju inte sett på kanske 10-20 år heller så.  Det var ingen ur min klass som anmälde sig till detta, jag hade gärna betalat 425 spänn om alla hade kommit men om inte en enda snmält sig så är det ju ingen idé o gå dit själv heller.Så jag o två tjejer ur min gamla klass bestämde oss för att ses vi tre då iaf själva, sen försökte vi sprida ordet till dom vi kunde få tag på då ingen orkar sitta o leta o ringa upp alla, det får liksom bli som det blir med det. Jag fick iaf tag i en klasskompis och av honom fick jag numret till en av mina absolut bästa vänner en gång i tiden, vi umgick ju för tusan om inte varje dag så flera ggr i veckan. Vi har skrattat o gråtit ihop och han kunde alltid på mig att le, en person som man verkligen kunde vara sig själv med alltid och lita på i alla väder. Nån gång runt 20 så flyttade jag iväg o vi levde våra liv på olika håll, vi tappade kontakten helt o hållet, Vissa perioder har jag sökt honom på nätet och hört mig för efter honom men ingen har kunnat hjälpa mig att hitta honom då han i perioder har bott utomlands, men så fick jag numret till honom av den andra klasskompisen häromdagen! :) Först tänkte jag fega mig lite o smsa men så tänkte jag va fasen, en person som jag känt så väl en gång i tiden måste jag väl våga ringa till! Så det gjorde jag, först var det telefonsvarare o jag lämnade meddelande men han ringde upp med en gång. Och efter en minut var det som om vi aldrig tappat nån kontakt :)) så underbart!! Han var sig precis lik och det var så tryggt på nåt vis att höra hans röst. Det här låter kanske fånigt men i vissa perioder om man mått lite dåligt så har jag drömt om honom på nätterna, kan det vara så att man söker trygghet i det förflutna när det blåser hårda vindar....ja jag vet, lite flummigt men jag undrar jag...Det ska iaf bli så jäkla kul att träffa alla som nu kommer på återträffen :-)))) Fast igår slog det mig, vad ska man ha på sig?? nuför tiden har man ju inga "gå ut" kläder längre...mest arbetskläder med fläckar från färg o blekning o klipphår som man aldrig lyckas tvätta ur ordentligt. Men det får väl lösa sig med det antar jag :)Idag pratade jag med min gamle vän igen o som sagt, han är precis som förr! :-DNu ska jag dammsuga o sen ge mig ut o rida i det strålande vädret!! Det är VÅR!!kramen, Des.