Ja nu var det dags för lite uppdateringar, både bra o dåliga nyheter, vi börjar med dom bra tycker jag :-)) För nu go vänner så är fölet vi alla gått o väntat på fött!! :-)) Fölningen gick superbra, vi fick förmånen att få vara med och mamma Ronja var superduktig!! Bebis är en kolsvart hingstunge med en vit bakfot och en yttepyttestjärn, vi kallar honom Cole som betyder "Dark one" det tyckte vi var passande :)

Han har redan fått sitt första jobb oxå, han ska vara fotomodell för ett föltäcke :)) Vilket vi känner oss mycket stolta över :))

Jag lägger ut lite bilder på honom från närmsta minuterna till timmarna efter födelsen, jag lägger ut fler efterhand såklart :)

Sen till dom tråkiga nyheterna, utan att gå för långt in på livet på personer som inte själva kan välja om dom ska bli omskrivna eller inte så säger jag kort o gott att en mkt närstående person är inlagd på sjukhus och mår verkligen inget vidare, jag får lust att sätta mig ner o lipa men som det stönträ jag är så tillåter jag mig inte till sånt.

Jag kan knappt tänka på nåt annat och migränen har dykt upp igen, jag som inte haft nåt anfall sedan före jul, jag misstänker att det kan vara kopplat till det här.

Sen måste jag bara få ventilera, och undra lite smått om jag utstrålar någon slags extra tydlig mesighet?? eller liknande. Jag är en person som väljer mina vänner noga, mig blir man inte bästis med mig hur som helst, jag vet det och jag trivs ganska bra med att ha det så, att ha folk jag verkligen kan lita på som vänner. Men dom dära "bekantingarna" eller kompisars kompisar, eller övriga som man "känner" fast man egentligen inte känner dom alls -typ, -eller tex bankkassörskan o dylika personer som korsar en livsstig.

Vad ska man göra för att få helt normal respekt av folk?? att bli bemött med helt vanligt folkvett ska det va så omöjligt?? Jag som har ett serviceyrke och lever av mina kunder lägger märke till och i det närmaste studerar hur folk bemöter en i olika situationer. Jag skulle inte ha en enda kund kvar hur jäkla skicklig jag än månde vara i mitt yrke om jag var så noncharlant som faktiskt helt sjukt många personer är! Ja rent ut sagt, helt j-a ouppfostrade! För jag tycker att hälsa på ett helt normalt sätt hör till vanligt folkvett, bara som ett exempel. Eller lyssna när någon pratar, svara på tilltal, att bli ignorerad, osynligförklarad är fanimig värre än att någon är riktigt otrevlig rakt upp i ansiktet, för den som skulle vara det har ju mod nog att säga det till en iaf, vad det nu är man gjort -eller inte gjort för den delen. Jag är trött på att få skäll av nån jäkla looser på banken varenda gång jag inte gör exakt som passar dom eller "gör fel" i deras ögon, det är precis samma sak som om jag skulle skälla ut fölk för att dom har mjäll o skälla och gå på om att dom FAKTISKT SKA ANVÄNDA DET SCHAMPOT SOM JAG REKOMMENDERAT! en sån kund kommer ju inte tillbaka. En annan är ju liksom lite mera bunden till banken så det är ju inte bara att byta heller och om hon, bankkassörskan, nu inte trivs med sitt jobb så skaffa ett nytt då! ta inte ut din egna frustration på mig. Jag tycker själv att jag är en typisk svensk som inte skryter som inte sticker ut som inte försöker vara någon annan än mig själv i alla situationer, jag fjäskar inte för någon och kan iofs vara ganska stolt på gränsen till tjurskallig ibland, men jag är oxå ödmjuk o skulle aldrig få för mig att vara märkvärdig emot någon för det är helt enkelt inte min stil. Därför tycker jag att jag kan förvänta mig ett normalt bemötande. Jag vill verkligen inte vara en arg och otrevlig person men ibland undrar jag om inte dom kommer längre med det mesta. En annan ber liksom om ursäkt för att man råkar andas luften omkring dom här energitjuvarna och vänder ilskan inåt när folk faktiskt rent av förolämpar en med sitt ohyfsade sätt. man borde ju dra näven i bordet o markera sin plats men en annan kan inte ens säga till käringar på affären som nästan mejar ner en med sin kundvagn. Varför? är det jag som är mesig? eller är det andra som är nonchiga? syns inte jag eller? är det ok att använda mig när det passar bara? vad är det för jävla sätt egentligen? måste man vara otrevlig o ta plats, kan man inte få vara snäll o lite mesig o ändå bli bemött med respekt?? Jag kan själv inte förstå varför inte det skulle kunna gå. Nej kör över bara, hon finns ju där nästa gång vi kan behöva den lilla mesiga fjanten. Är det så folk ser på mig? för så känns det faktiskt ibland. Jag hade lovat mig själv att aldrig låta mig känna så här, jag är 35 år nu o är alldeles för gammal för att ta åt mig egentligen. Och faktum är att jag tycker själv att jag är superstark, jag har varit med om mer än dom flesta i min ålder och jag vet att jag tål en hel del innan skutan går under men ändå låter jag sånt här småskit gnaga på själen. Fuck it, skulle jag vilja säga o gå vidare men tydligen går inte det just nu. Egentligen ska jag inte gnälla heller, jag har det bättre än dom flesta vill jag tro för jag är faktiskt för det mesta glad, lycklig och skrattar ofta, jag har en fantastisk familj, underbara hästar och ett jobb som visserligen är krävande på flera sätt men som jag älskar. Men nu behövde jag få detta sagt för jag har gnagt över det här länge nu och bestämt mig för att nu får det vara slut på att låta sånt här ta på mig. Jag får försöka träna mig i att bita ifrån, be folk dra åt helvete eller vad det nu är som krävs, ingen ska trampa på mig mer.

Jag vet, jag är gnällig på självaste påskafton o allt men nu har jag gnällt färdigt över det, så nu jag vill önska er alla en riktigt GLAD PÅSK!!

Själv ska jag ägna dagen åt att bära brädor o spika staket, hoppas hinna med en ridtur oxå, jag är så sugen på att rida ut i skogen i detta fantastiska vårväder.

Många Påskkramar från Dessi