Nu har Lunisen åkt, i lördags förmiddag kom dom och hämtade henne. Dom nya ägarna är verkligen supertrevliga och jag försökte samla all min styrka till att vara så proffessionell som möjligt och det gick nästan...

Det är väl ändå märkligt hur hyperkänsliga hästar är, Lunisen brukar alltid komma fram till en i hagen men just den här dagen gick hon iväg när vi kom med grimman....hon kände banne mig på sig att det var hon som skulle ut o åka....Ja klumpen i halsen blev inte mindre för det precis men jag motade tillbaka tårarna....ända tills hon klev på transporten, då brast det, men jag grät liksom tyst, det var bara tårarna som rann, jag vrålgrät ju inte iaf så jag tycker själv att jag klarade det ganska bra ändå.

Jag var ju klart lite ledsen en stund men då har ju jag en sån tur så jag har en alldeles egen terapihäst, Gullan <3 Jag tog in henne och borstade henne och pysslade. Gullan är hästen som ääälskar sånt och står som ett ljus så länge man vill, sen att man smågrinar o lutar sig mot hennes hals innimellan det bjuder hon så gärna på, det är inte första gången hon tröstar mig så hon vet väl att om jag får hålla på en stund så är det bra sen. Hon är så fiiin våran Gullan, o snäll, o superdräktig, snart kommer bebben tror jag, hon är beräknad till 16e juni men jag har på känn att så länge tänker hon inte vänta...men men vi får väl se då, jag har redan påbörjat min oro iaf.

Igår släppte vi på bete efter borstning o switchning, finns det ngn som har nåt tips på flugspray som fungerar?? och nåt antikli-medel till kliande svansar som funkar?? Jag har både flugspray o antikli men det funkar inge vidare tycker jag. Tänkte köpa från USA men vilken sort??? Vår amerikan mår väldigt dåligt av inskterna, än är det ju inte så farligt men det har ju knappt börjat så.

Kråkan har ju bara gått med mamma förut och det var nåt av det sötaste när han glatt sprang runt o hälsade på dom andra, inte fööör lång från mamma men ändå, jösses vad kavat han är!

Marängen bestämde sig på en minut att det är hennes jobb OXÅ att ta hand om "lillebror" och hon följer Ronja och Kråkan som en skugga, Debbie får inte låna honom, bara sniffa lite på honom om hon måste men blir det för nära då tränger sig Marängen emellan, vilket är ganska intressant då Debbie definitivt är den tuffare av dom två annars.

Kråkan verkar trivas med uppmärksamheten och man kan inte göra annat än att bara älska den där lille kråkungen :-))

Nu ska jag se på film, men jag återkommer med lite bilder från betet!

Idag är det ju fredag o dags för fredagsvideo, jag brukar ju välja videos som man blir pigg o glad av men idag känns det mer som magont o klump i halsen då jag våndas inför imorgon, det blir nog bra bara det blir gjort...tror jag...

Tack för tröstkramar o hälsningar my friends! tur jag har er alla!

Här kommer en för idag lämplig fredagsvideo, får bli en poppigare nästa fredag.

Bäst o sticka till jobbet nu!

till Lunas avfärd....ja nu är hon såld, allt e klart, idag var hovslagaren här och fixade hennes fossingar så nu e hon all set....

Det riktigt knyter sig i magen när jag tänker på att hon ska åka...man känner hur tårarna vill välla fram och är det nåt jag avskyr så är det ju att vara ledsen. Känns som om jag kunde välja att aldrig mer vara ledsen så skulle jag nog välja det, jag hatar den här tunga känslan i hjärtat...

Lunisen är ju mkt speciell för mig och kommer alltid att vara...ibland får jag nästan panikångest o undrar va f-n jag har gjort, är jag inte klok?? sälja en kompis..så gör man väl ändå inte.....

Det är en jättetrevlig familj som köpt henne och hon kommer få det jättebra där. Dom har mångårig häst och djurvana och dom är dessutom kattuppfödare o såna är ju ett hyvens folkslag :-))

Lunisen kommer att vara mestadels familjehäst och hon kommer få några föl, precis det hon är allra bäst på, att vara familjens bästis och mamma :)

Jag får komma o hälsa på när jag vill och om hon blir till salu igen så har jag första tjing på henne, så det blir nog bra.

Det känns bara lite som om man "byter ut henne" och det känns inte schysst. Det är ju egentligen precis så det är, vi säljer för att kunna köpa in nya ston med nytt blod för att komma vidare i avelsarbetet, så det är ju sanningen men sanningen känns inte så bra just nu....

Men är man inte miljonär så kan man inte behålla alla och jag vet ju att jag har en liten svart hingstunge som jag helst vill ha kvar, jag har två åringar som jag helst vill ha kvar, jag kommer att få fler avkommor som jag vet att jag kommer vilja ha kvar...ja, man behöver inte va einstein för att räkna ut att det går ju inte att ha alla kvar. Då är man världens "sämsta" uppfödare om man sparar alla själv. För man ska ju oxå ha tid med alla småttingar, dom ska ju tränas o hanteras dom rackarna, kanske rent av tävlas vad det lider och då har man inte tid o jobba om man har 97 hästar och om man inte kan jobba så har man inte råd o mata dom och ja, ni förstår, ibland måste man sälja, tom bästisen....*snyft*...

Jag har ju Gullan som är en riktig bästis oxå....Ronja är oxå en jättetrevlig häst men det blir ändå lite mera speciellt när man haft dom länge, som Lunisen tex, henne har jag haft längst av alla hästar på gården, med henne har jag gått igenom en hel del unghästtrams och lärt mig massor av henne. Jag har försökt sälja henne förut då det egentligen varit dags att "byta ut henne" för länge sen men jag har inte klarat av att göra det när det väl kommit till kritan. Men nu dök det ju upp en familj som faktiskt var värda henne och då gjorde jag det, jag sålde henne, my god...ja det lär jag ångra många gånger men som sagt, jag får försöka fokusera på målet, dit jag vill med aveln. Allt hade varit lättare om man kunnat se hästarna som buissness o inget annat men det kan inte jag. Fäster mig hårt vid alla hästarna och jag tror inte jag sålt en enda utan att gråta.... Jag tror tom att jag skulle kunna fästa mig vid en vandrande pinne om jag hade en...

Varför utsätter man sig för sånt här då?? undrar jag ibland...men hur det än är så är det verkligen super-roligt att föda upp hästar, lite ledsamt när dom åker, det är det, men det roliga väger upp det tråkiga i det hela.

Trycket på hjärtat kanske släpper lite när hon väl har åkt...hoppas jag...och om det är meningen så blir hon min igen en dag.....

Så därför får det bli en nu istället :-)

Idag blir det Line Of Fire med E-type och The Poodles :-))

Min lilla pojk, Tias och hans kompisar Johan, Emil & Hugo tävlade med den här låten idag i småstjärnorna på skolan och dom VANN!!

Jag tycker det är strongt gjort av 4 st 7-åringar att ställa sig framför hela skolan o framföra den här! Jag hade inte vågat det iaf :-)

GRATTIS GRABBAR!! :-)))

Det här är en video med sötaste tjejen som verkligen är äkta. Jag bodde granne med henne när jag växte upp och jag minns henne som en av dom roligaste människor jag känt. Vi har lite kontakt nu på facebook typ, visst e hon GRYM! Jag tycker den här låten e underbar, den finns o ladda mer på myspace music för 8kr!! wow! sök på sara jo :)

Skönt att det är fredag imorgon, idag skulle det vara sista dagen på rocken men det blev inställt igen...suck...visst, tjejen är sjuk igen o det verkade inte vara nån liten förkylning heller men jag har bokat om o bokat av kunder flera torsdagar nu och det blir nästan sexhundra mindre i kassan för mig bara idag, ja och alla andra torsdagar oxå då förståss...vi är nog uppe i en tvåtusen sammanlagt som det inte ens blivit nån rock....Dessutom har jag säkert sagt nej till minst 10 kunder den här veckan för att det varit fullt o så blir det så här.

Men men, så gammal man är så får man fortfarande upptäcka att livet är fullt av besvikelser. Man blir besviken på alla möjliga och omöjliga sätt, det är bara att tacka o ta emot, ruska av sig och gå vidare. -Man känner sig bara underlägsen om man själv tillåter det (Eleonor Rosevelt)  läste jag idag i ett sånt där kedjemail som damp ner. Bland det klokaste jag läst i ett sånt iaf.

Nåt jag har uppmärksammat är att folk är så jäkla rädda för att jobba eller behöva binda upp sig på ett endaste litet vis. Jag är själv stor frihetsälskare och hatar att bli styrd och känner mig lätt trängd. Men det som jag har åtagit mig det gör jag fanimej för sagt e sagt o det står jag för. Sen kan väl jag med ångra mig o känna att varför lovade jag det o det kan ta emot duktigt ibland men har jag lovat så har jag o då gör jag det. Låter präktigt men så är det faktiskt.

Men så fort folk måste jobba lite eller åta sig nånting så är det helt plötsligt jättejobbigt. Jag jobbar två till tre timmar varje morgon innan jag går till jobbet, detta är visserligen självförvållat så jag ska inte klaga men min poäng är att den del får panik bara dom tänker på att rensa en kattlåda en gång om dan eller dammsuga lite mer än en gång i veckan pga katthår. Dom skulle prova o byta med mig en dag så skulle dom inte se en kattlåda som ett oöverstigligt hinder.

Folk är faktiskt så jävla rädda för att jobba, så fort man kanske måste använda hjärnan eller en o annan muskel så blir det jobbigt. Det är ju därför man får skäll av banktanten när hon måste räkna lite pengar eller som tex när en vårdare ringde en äldre släkting o sa att hennes man hade varit otrevlig mot en annan patient på vårdhemmet, ja då blev det jättejobbigt för den stackars vårdaren, ska man behöva jobba på jobbet? helt sjukt ju!

Utan att låta alltför duktig så skulle banne mig alla prova på att vara egna företagare, då skulle alla upptäcka att man inte är så lat som man trodde, man sliter arslet av sig o ändå blir det inga pengar. Jag jobbar heltid, har mkt att göra, tar så mkt betalt som jag "törs" men kan ändå inte ta ut en vettig lön än. Jag har haft eget i ett år snart och jag fick ut mer som anställd på 60% nu låter jag skitgnällig för det är ju ingen som tvingat mig att vara egen men om jag inte varit egen hade jag ganska säkert varit arbetslös nu. Jag älskar mitt jobb och att vara egen har många fördelar oxå, man bestämmer allt själv tex, men det kräver oxå disiplin och stort ansvar då man har en familj att försörja. Jag har svårt att tro att ngn anställd skulle vilja jobba heltid och få ut hälften, som egen sliter man dubbelt för pengarna. Å andra sidan skulle jag faktiskt inte vilja byta men om inte Peter tjänade pengar skulle vi nog få äta barkbröd o vatten. Ungarna skulle få gå som fattigjon.

Ibland kan jag sakna att vara anställd, jag hade det verkligen skitbra på mitt gamla jobb, bättre än jag trodde har jag som egen insett...

Ganska gött faktiskt att bara smälla igen dörrn i skrika hej då ses imöra! o sen får nån annan se till att material o produkter finns hemma, att det finns pengar till lön, att det blir städat, diskak, soporna kommer ut etc etc...

Men som sagt, aj löv maj salon, faktiskt så är det så, men ibland är det tungt när man jobbar så mkt för så lite.

Men men, skam den som ger sig, ett år till så kanske jag med kan börja ta ut en vettig lön, jag får ju hoppas o tro det iaf.

Och hästarna kommer jag ha kvar hur slitigt det än kan vara att ha både heltidsjobb, två barn, hus o hem, katter, hund, kaniner, en snok på gödelstacken, änder i dammen, två tranor i stora dammen, älgar i dikena, fästingar, o fan o hans moster. För utan hästarna skulle jag definitivt inte bli lyckligare det var så sant.

Det vackraste i en människa är ett modigt hjärta och en vilja av stål, hörde jag på -hjälp jag är med i en japansk tv-show :) ett löjligt program men fan va bra sagt, dom e kloka en del japaner :-))

......för den här gången...o det var hästarna som fick spruta idag, inte vi -än iaf...måste ta den dära TBE tjosantror jag...det är nog säkrast här i fästingland.

Nu ska jag ge min av till maffären som en av grabbarna sa när han var liten o köpa lite mat åt min flickor, tror faktiskt att jag kanske orkar köpa potatis oxå till oss :) Hur ska det gå när Peter är borta 11 dagar i sträck?? vi kommer väl svälta ihjäl utan honom, kocken...men idag e det jag som står för potatiskokning, köttfärslimpan gjorde Peter klart igår :)) gulle!

Nähä, nu drar jag ett tag, tänk att det är så skönt o va ledig!!